AS vägen till diagnos

Blev så att jag åkte en sväng till gymmet i alla fall, min pojkvän ville det och vi tog bilen dit så man slapp gå i kylan och oljudet av andra bilar! När vi var framme vid gymmet så pratade min pojkvän med kvinnan i kassan och han bara måste vara social och ha något att säga för att starta en konversation så han sa till henne "Ja, du känner väl igen nästan allt folk som är här och springer" Vilken random dum fråga tycker jag, men hon svarar logiskt nog "Ja det blir ju så när man har jobbat här länge" Han bör ju veta svaret redan då han vet att hon har jobbat där i många många år.

Väl uppe på motionsavdelningen så tar jag crosstrainern och min pojkvän tar en cykel bredvid. Jag fokuserar mycket på TV apparaterna framför och mina egna tankar och enjoyar inte en massa prat när man motionerar. Trots det så måste min pojkvän bara säga något random konstigt för att få hålla igång käften. Jag blir bara irriterad när jag blir avbruten i det jag fokuserar på och låter hård tillbaka mot honom. Vilket inte är så bra egentligen för han tar det på ett så dåligt sätt. 

Jag lär mig aldrig att jag borde alltid träna ensam egentligen!

Sedan när vi kom hem så såklart sätter jag mig framför datorn och gör mina saker igen. Fick för mig att skriva ner en massa punkter om mina problem som förmodligen har med Autismspektrumet att göra. Tänker publicera punkterna lite senare!

För en gångs skull somnade jag fort, tog nog bara 5 minuter max. Berodde nog på allt det sociala och alla människor igår. Sov i 11 timmar och det var jätteskönt. Hade som vanligt gärna sovit längre!

Idag ska jag ta det jättelungt, bara sitta hemma och slappa framför datorn och surfa runt på mina sidor. Borde gå och kolla tvätttid då tvätten har vuxit nå otroligt mycket nu. Har glömt bort mina 3 senaste tvätttider så jag hoppas att jag kommer ihåg det den här gången, dock måste jag ju även komma ihåg att boka också...

Har nyss kommit hem från modevisningen, den var ingen höjdare såvida man inte råkar gilla modeller som fnissar och flinar och tuggar tuggummi på catwalken!

Jag känner mig fruktansvärt trött efter de här 3 timmarna, jag stod mest och såg dum ut tyckte jag, och kopplade bort när mina kompisar pratade för att det är så mycket ljud runt om kring. Nu känner jag mig mer slut än när jag har tränat 2 timmar på gymmet! Hur kan det vara så?

Blev frågad av en om jag ville följa med ut på Lördag. Jag har aldrig varit ute förut någonsin, för jag är ju nykterist. Med trevligt sällskap är det ju säkert kul, men undra om jag kommer och orka med det? Känns dumt att tacka nej om jag ändå inte har något för mig, och jag tror de andra uppskattar att jag följer med så att jag inte är en tråkmåns. Får se hur jag gör. Följer dock inte med om jag måste betala inträde, för jag har inte lust att betala pengar för att vara på ett ställe och "hänga".

Klev upp 10:30 idag, gick på stan med en kompis. Var helt otroligt att hon hade frågat mig, det blev jag jätteglad över för i vanliga fall är det ju bara jag som frågar och tjatar om något.

Senare ikväll ska vi på någon modevisning av nåt slag, vi får se hur det ser ut när vi kommer dit. Affärerna ska ha erbjudanden och rabatter så jag hoppas man hittar något roligt där!

Blev väckt ett antal gånger på morgonen, först ringde vikariesamordningen 08:30 och sa att de tagit fel på ett datum i en bokning, så de skulle ändra den. Sen fick jag paket SMS vid 10 och sedan ett SMS från syrran vid 12. Klev upp klockan 13 och kände mig någorlunda utvilad ändå, men hade gärna legat kvar längre.

Disken börjar bli stor igen, och det börjar bli lite smått stökigt här. Tänk att för ca 15 timmar sedan var det så rent och fint här. Det går fort, för fort! Fort precis som den här 2.5 timmes rasten gick, nu är det dags att göra sig redo att gå tillbaka till jobbet!

Kom just ihåg att jag har ett paket att hämta ut, fick avin i Fredags, men jag har nu 3 dagar i rad glömt att gå och hämta ut paketet! Men det är inte värre än när jag jämt glömmer bort att lämna in ICA kort blanketten. Man får ju ta hem och fylla i den och sen gå tillbaka till butiken och lämna lappen och legitimera sig o.s.v, men jag har nu i nästan 9 månader glömt att lämna den... Får verkligen hoppas att jag kommer ihåg den nästa gång jag handlar på ICA!

Nu har jag 2.5 timmes rast från jobbet. Phew! Den behövs verkligen kan jag lova, en kollega stressade nästan ihjäl mig med en massa "gör inte så, gör si!" Alltid hittar hon något fel man gör, och hon gör mig nervös. Dessutom skall det alltid gå så snabbt när man flyttar och vänder kunden och för mig blir det bara sämre av att allt går så fort, för då kan jag inte tänka klart och glömmer vad som ska göras. Men förmodligen menar hon nog bara väl, det är bara synd att jag känner mig knäckt efter att ha jobbat med henne. Efter rasten så jobbar vi bara 1 halvtimme tillsammans, sen jobbar jag ensam, skönt att få lugn och ro och ingen som bevakar en!

Man är inte bara trött, utan det finns också alltid en sorts ångestkänsla av att stiga upp, spelar ingen roll om jag sovit 4.5.6.7.8.9.10.11.12 timmar, så är det precis som att jag inte vill vakna på en ännu längre tid.

Ja, nu är klockan mycket igen, och jag ska upp och jobba klockan 07:00-21:00! Känner mig inte ett dugg trött, men kommer att vara dödstrött när jag ska kliva upp vid 6. Alltid är det svårt att finna ro på kvällarna, just för jag är som mest aktiv och kreativ då. Pigg som en mört, som folk brukar säga, undra vart de har fått det ifrån, är mörtar piggare än andra fiskar? Konstiga uttryck människan kommit på genom åren!

Nu har jag städat klart, ser rent och bra ut, men garderoberna är ganska o organiserade istället. Jag har lite svårt att ställa saker på en bra plats så att det ser bra ut. Men det är ju ingen som ska kolla i mina garderober ändå så!

Äntligen har jag kommit igång med min blogg! Den ska handla om min väg till möjligtvis Aspergers syndrom diagnos.

 

Jag har i över 1 års tid nu misstänkt att jag har AS, det hela började med att jag hade en lång depression sommaren 09. Depressionen handlade om missförstånd mellan mig och min pojkvän, brist på vänner, känslan av att vara misslyckad/annorlunda, höga prestationskrav med mera. Men som tur var tog jag mig ur den tillslut och mådde bättre.

 

Men jag var ändå nyfiken på det här med depression, "vad hur varför" tänkte jag. Äsch, jag googlar runt lite och fördjupade mig i det här med depressioner, och så kom jag över en artikel om en kvinna som sökte hjälp för depression, och fick sedan diagnosen ADHD. När jag läste den så kände jag igen mig en hel del i henne och började googla runt på ADHD, och genom det så stötte jag även på Aspergers Syndrom. Där kände jag igen mig enormt mycket och tänkte att det kanske är därför jag känner mig annorlunda mot för andra?

 

Därefter har jag läst många historier om AS, och verkligen känt att "det där är ju jag" Jag har följt forum och gjort internet tester som ger en indikation om att man kanske borde kolla upp det.

 

Ja, det var hur allt startade, men vem är jag då?

 

Jag är en tjej på 23 somrar som har bott 2.5 år (och fortfarande bor) i Kiruna. Jag spring vikarierar som personlig assistent, vilket kan vara jättejobbigt för vardagen blir ett kaos när man inte vet något i förväg. Det värsta som finns är när de ringer 7 på morgonen, "kan du jobba nu?" Men jag får ta den tid jag behöver för att ta mig till jobbet. De förstår ju att man inte är någon gud i alla fall. I övrigt är det ett rätt bra jobb, förutom att jag hatar att ringa andras telefonsamtal. Det sköna med jobbet är att kunderna jag jobbar hos pratar inte så mycket eller inte alls så jag behöver inte vara speciellt social.

 

Min fritid spenderar jag mycket till att surfa, googla runt på saker jag finner intressant, just nu handlar det mest om information om Autismspektrumet. Jag spelar även mycket TV-spel när jag väl sliter mig från surfandet. Mina favoriter är Super Mario i alla hans olika spel, Legend of Zelda och Sonic the Hedgehog + en massa fler. Jag är väldigt skicklig på mina spel när jag väl har satt mig in i dem.

 

I övrigt är jag en tankspridd, glömsk typ med stökig lägenhet. Jag gillar inte ironi och osanningar, det är fruktansvärt svårt att veta när någon menar något eller inte, lite kan jag väl, sådana där jättesjälvklara, men när en person låter så seriös och det skulle kunna vara seriöst så går jag på det direkt. Lögner är det värsta som finns, folk försöker lura mig hela tiden, men när jag märker att något inte stämmer så går jag till botten med det och får fram sanningen tillslut!

 

Det var lite "kort" om mig, jag hade nog kunnat skriva en hel uppsats om mig, men det hade tagit hela dagen och det hade nog ingen orkat läsa ändå så, och så måste jag verkligen ta itu med den förbannade städningen innan min pojkvän kommer hem!