Ett jobb mindre!
Ska försöka förklara det ganska kort och enkelt!
På ett av mina jobb, så har det varit ett problem i rutinerna hela tiden, och det har inte fungerat bra för kunden, trots att de har haft det så i 10 år. Tack vare att rutinerna är dåliga, så har jag haft problem med jobbet, och jag är inte ensam om det utan alla nya har problem, utom den fast anställde som har jobbat där i 10 år.
Det har påpekats ett antal gånger, både rakt till mig och bakom ryggen på mig att jag inte passar till jobbet för att jag inte kan utföra en av mina uppgifter ibland. Jag är väldigt ärlig med att det finns ett problem, och har framfört det till chef, och kollegor och jag hoppades på en bra lösning. För som jag ser det så finns det lösningar på problemet! Men ingen är villig att lösa det!!
Jag är som sagt inte ensam om det här problemet, andra vikarier, långvariga som kortvariga, har samma problem, men de pratar inte om det till chefen, eller till den fast anställde. Vi vikarier har diskuterat problemet och haft olika ideer till lösningar, och jag och en annan har försökt framföra det till chefen, men misslyckats. Den fast anställde kan vara rätt hård i tonen på sin röst, och är värsta polisen som undersöker att man har gjort allt man ska. Vilket känns som en stor press varje gång man är på jobbet. Varje gång innan jag går hem från jobbet så tittar jag mig omkring och undrar jag "undra vad jag har glömt den här gången" För jag är ju väldigt glömsk av mig, ofta är det någon liten skitsak jag har glömt som blir en stor grej nästa gång.
Husomhelst, så har jag och en tjej, pratat om den fast anställdes sätt att vara, vi finner det jobbigt och spänt när han anmärker och kollar en hela tiden. Och nu förra veckan då jag jobbade förmiddag och hon bytte av mig på eftermiddagen så hade det varit problem igen, och vi hjälptes åt (jag stannade kvar lite längre utan betalt) att fixa det som behövdes. Och då uttryckte jag mig såhär till henne "Det är tur att det var du som kom, och inte den fast anställde".
Så idag, när jag jobbade, så bytte jag av den fast anställde. Och han ville prata med mig, och då sa han att tjejen som jag pratat med hade sagt vad jag hade sagt till henne förra gången jag jobbade "Det är tur att det var du som kom och inte den fast anställde". Ja vilken skvallerbytta hon va, efter allt vi har sagt till varandra... Såklart ogillade han det, och så påpekade han att det har varit problem igen och att jag nog verkligen inte borde jobba kvar. Han funderade på om jag var lat, och var bara här för att sitta av tiden, och det är jag verkligen inte!! Alla dagar är inte dåliga, och det har jag ju bevisat dessutom.
Tänk att bara för att man är ärlig om att det finns ett problem på jobbet, så passar man inte på jobbet. Det är fel att åtgärda problemet. Det blir ju nästan så att man själv är problemet, men alla har ju problemet utom honom, så jag undrar om det inte är han som är problemet egentligen!!
Men tänk att den där tjejen skulle gå och skvallra sådär, och tänk om jag hade skvallrat allt hon hade sagt. Då hade hon fått sett på annat, dessvärre så skulle det avslöja mig med, så det är ju ett problem. Men det är fult speciellt då hon har samma problem som jag. Men hon låtsas numera som att det inte är något problem längre, men till mig har hon i alla fall sagt att det fortfarande finns problem. Men det är bara jag som vet allt om alla, och alla andra vet ingenting!
Imorgon ska jag i alla fall gå till chefen och säga att jag inte vill vara kvar på den arbetsplatsen längre, jag ska säga att "Jag orkar inte ta kritik över något jag inte kan rå för" Och det stämmer ju väldigt väl. Dagen idag var helknäckande och det var verkligen sista droppen!
På ett av mina jobb, så har det varit ett problem i rutinerna hela tiden, och det har inte fungerat bra för kunden, trots att de har haft det så i 10 år. Tack vare att rutinerna är dåliga, så har jag haft problem med jobbet, och jag är inte ensam om det utan alla nya har problem, utom den fast anställde som har jobbat där i 10 år.
Det har påpekats ett antal gånger, både rakt till mig och bakom ryggen på mig att jag inte passar till jobbet för att jag inte kan utföra en av mina uppgifter ibland. Jag är väldigt ärlig med att det finns ett problem, och har framfört det till chef, och kollegor och jag hoppades på en bra lösning. För som jag ser det så finns det lösningar på problemet! Men ingen är villig att lösa det!!
Jag är som sagt inte ensam om det här problemet, andra vikarier, långvariga som kortvariga, har samma problem, men de pratar inte om det till chefen, eller till den fast anställde. Vi vikarier har diskuterat problemet och haft olika ideer till lösningar, och jag och en annan har försökt framföra det till chefen, men misslyckats. Den fast anställde kan vara rätt hård i tonen på sin röst, och är värsta polisen som undersöker att man har gjort allt man ska. Vilket känns som en stor press varje gång man är på jobbet. Varje gång innan jag går hem från jobbet så tittar jag mig omkring och undrar jag "undra vad jag har glömt den här gången" För jag är ju väldigt glömsk av mig, ofta är det någon liten skitsak jag har glömt som blir en stor grej nästa gång.
Husomhelst, så har jag och en tjej, pratat om den fast anställdes sätt att vara, vi finner det jobbigt och spänt när han anmärker och kollar en hela tiden. Och nu förra veckan då jag jobbade förmiddag och hon bytte av mig på eftermiddagen så hade det varit problem igen, och vi hjälptes åt (jag stannade kvar lite längre utan betalt) att fixa det som behövdes. Och då uttryckte jag mig såhär till henne "Det är tur att det var du som kom, och inte den fast anställde".
Så idag, när jag jobbade, så bytte jag av den fast anställde. Och han ville prata med mig, och då sa han att tjejen som jag pratat med hade sagt vad jag hade sagt till henne förra gången jag jobbade "Det är tur att det var du som kom och inte den fast anställde". Ja vilken skvallerbytta hon va, efter allt vi har sagt till varandra... Såklart ogillade han det, och så påpekade han att det har varit problem igen och att jag nog verkligen inte borde jobba kvar. Han funderade på om jag var lat, och var bara här för att sitta av tiden, och det är jag verkligen inte!! Alla dagar är inte dåliga, och det har jag ju bevisat dessutom.
Tänk att bara för att man är ärlig om att det finns ett problem på jobbet, så passar man inte på jobbet. Det är fel att åtgärda problemet. Det blir ju nästan så att man själv är problemet, men alla har ju problemet utom honom, så jag undrar om det inte är han som är problemet egentligen!!
Men tänk att den där tjejen skulle gå och skvallra sådär, och tänk om jag hade skvallrat allt hon hade sagt. Då hade hon fått sett på annat, dessvärre så skulle det avslöja mig med, så det är ju ett problem. Men det är fult speciellt då hon har samma problem som jag. Men hon låtsas numera som att det inte är något problem längre, men till mig har hon i alla fall sagt att det fortfarande finns problem. Men det är bara jag som vet allt om alla, och alla andra vet ingenting!
Imorgon ska jag i alla fall gå till chefen och säga att jag inte vill vara kvar på den arbetsplatsen längre, jag ska säga att "Jag orkar inte ta kritik över något jag inte kan rå för" Och det stämmer ju väldigt väl. Dagen idag var helknäckande och det var verkligen sista droppen!
Kommentarer
Trackback
