En och ett, lätt!
När jag började i första klass, och vi bland annat lärde oss "en och ett" så var allt en självklarhet för mig. Jag hade jämt alla rätt på alla tester, mitt språk var väldigt perfekt och flytande. Hade även alla rätt på alla rättstavnings test, och hade noll förståelse hur någon kunde skriva "en äpple" Det låter ju helt korkat ju! Man hör ju direkt att det inte stämmer! Jag undrar varför min språkförståelse var så väl utvecklad redan då. Men min förståelse för att någon kunde göra fel på något jag tyckte var så enkelt förstod jag absolut inte!
Jag var även väldigt duktig på att läsa, det gick väldigt fort för mig att lära mig. Det var inga "J-a-g s-s-er s-o-l" från mig! Det är något fint jag har haft med mig i bagaget i hela uppväxten. Även på engelska har jag fina uttal, med några få undantag på några ord jag aldrig stött på tidigare. Det som är jobbigt dock, är när det är mycket text ihopklumpat så tappar jag lätt bort mig vilket då kan nästan få det att verka som att jag är dålig på att läsa. Och så orkar jag inte läsa mycket text ens om det är något jätteintressant.
Jag var även väldigt duktig på att läsa, det gick väldigt fort för mig att lära mig. Det var inga "J-a-g s-s-er s-o-l" från mig! Det är något fint jag har haft med mig i bagaget i hela uppväxten. Även på engelska har jag fina uttal, med några få undantag på några ord jag aldrig stött på tidigare. Det som är jobbigt dock, är när det är mycket text ihopklumpat så tappar jag lätt bort mig vilket då kan nästan få det att verka som att jag är dålig på att läsa. Och så orkar jag inte läsa mycket text ens om det är något jätteintressant.
Kommentarer
Trackback
